Liza på väschôtska

Jo jag överlevde fredagen utan livshotande vättskebrist. Lyckades hålla tebaka tårarna ända te efter jag hade sagt hej då å stängt bildörren efter min älskade lilla Floff men sen gick dä inte mer... vände mej om å stortjöt så när bilen rullade iväg såg jag den knappt... men jag vet att hon har dä bra mä sin nya matte å sina två nya hundkompisar, så om ett tag kommer dä nog kännas bra även om dä ä jobbigt just nu.

för tillfället ä mitt liv tungt som fan... jag försöker att inte tänka på dä men ändå känns dä faktum att detta ä min sista helg tillsammans mä min älskade Floffis som en kniv rakt in i hjärtat. miljontals tårar vill bara forsa ut ur ögonen å att jag försöker hålla tebaka dom ger mej bara huvudvärk. men jag varken kan eller vill lipa hela tiden å dessutom mår ju inte Floffisen bra om jag mår kass heller.. fast å andra sidan så lär hon ju känna att jag mår som en överkörd igelkott även om jag lipar eller inte... älskade underbara Lacy!